Några dagar innan workshopen som arrangerad av Achilles i Santiago i Chile, pratade vi med en av talarna på evenemanget, Cristián Aguayo, advokat specialiserad på arbetsrätt och grundande partner i advokatbyrån Aguayo, Ecclefield & Martínez.
Vi tog tillfället att titta närmare på den situation som inköpsorganisationer ställs inför – utmaningar och alternativ för att minimera risk och negativa effekter när skyldigheter inte uppfylls – nu ett tiotal år efter att lagen om underleverantörer (lagen som reglerar underleverantörsarbete, bemanningsföretag och tillfälliga anställningskontrakt) trädde i kraft i Chile.
Vilka är de främsta fördelarna med lagen om underleverantörer juridiskt sett för företag och arbetare?
Underleverantörsarbete utförs under ett anställningsavtal av en arbetare för en arbetsgivare, kallad entreprenör eller underleverantör, som i enlighet med avtalet utför arbete eller tjänster på egen risk och för egen räkning med egen arbetsstyrka, för en tredje part eller juridisk person som äger bygget, företaget eller anläggningen, som kallas huvudföretaget.
I det sammanhanget kan man säga att de främsta fördelarna med en korrekt tillämpning av lagen – som syftar till garantera efterlevnad av arbetsrätt och socialförsäkringslagar – är att den ser till att alla arbetare omfattas.
Arbetare får därmed större trygghet oavsett vem de är anställda av. Samtidigt kan huvudföretaget liera sig med entreprenörer eller underleverantörer som erbjuder viktiga garantier i form av betalningsförmåga, pålitlighet och åtaganden avseende tjänsterna de tillhandahåller och arbetarna som utför dem.
Vilka problem ställs företag inför i det här sammanhanget? Kan du ge oss några exempel?
När arbetare stämmer sina direkta arbetsgivare riskerar huvudföretagen att dömas eftersom de har solidariskt ansvar och/eller principalansvar, vilket innebär att de behöver ett övervakningssystem som ger bättre kontroll. Det är det enda sättet de kan skydda sig mot det okända.
Vad innebär sanktionerna för bristande efterlevnad?
I nuvarande arbetsrätt finns två typer av ansvar för huvudföretaget: principalansvar och solidariskt ansvar. Skillnaden mellan dessa två är att principalansvar gäller endast när huvudföretaget utövar informations- och retentionsrätt med avseende på entreprenörer eller underleverantörer i förekommande fall. Å andra sidan gäller solidariskt ansvar när huvudföretaget inte utövar dessa rättigheter.
Huvudföretaget måste vidta nödvändiga åtgärder för att skydda arbetarnas liv och hälsa på sina bygge, företag eller anläggningar, oavsett vem de är anställda av.
Vad måste företag tänka på för att minimera riskerna?
Entreprenörer och underleverantörer måste utöva informationsrätt, även kallat kontroll- och betalningsrätt, vilket gör att huvudföretaget kan begära information från entreprenörer och underleverantörer vad avser deras efterlevnad av arbetsrättsliga och sociala skyldigheter gentemot arbetarna. Entreprenörer har samma rätt gentemot sina underleverantörer.
Entreprenörer och underleverantörer kan även utöva retentionsrätt, vilket gör det möjligt för huvudföretaget att stoppa betalningar till entreprenörer som inte kan bevisa att de uppfyller sina arbetsrättsliga och sociala skyldigheter gentemot arbetarna, då de har ansvar för kostnader och betalningsskyldighet till arbetaren eller socialförsäkringsinstitutet. Entreprenörer har samma rätt gentemot sina underleverantörer.
Entreprenören måste kunna styrka belopp och aktuell status för sina arbetsrättsliga och sociala skyldigheter till huvudföretaget genom att uppvisa certifikat utfärdade av Labour Inspectorate eller på andra tillämpliga sätt som regleras av Ministry of Labour and Social Security (arbets- och socialdepartementet) inom 90 dagar efter offentliggörandet av lagen.
Om du vill ha mer information om hur Achilles kan hjälpa dig att minimera riskbesök: Achilles lösningar.
