I samband med att importörer börjar anpassa sig till stärkta krav på tillbörlig aktsamhet enligt EU:s förordning om konfliktmineraler, som trädde i kraft 1 januari 2021, har vi sammanställt några vanliga frågor från leverantör i senare led som kan hjälpa dig att förstå den nya lagstiftningen.
Frågor och svar om konfliktmineraler:
Hur har brexit påverkat Storbritanniens ställning när det gäller EU:s förordning om konfliktmineraler?
När Storbritanniens övergångsperiod för brexit tog slut den 31 december 2020 införlivades alla befintliga EU-lagar automatiskt i brittisk lag (så kallad ”bibehållen EU-rätt”).
Eftersom EU:s förordning om konfliktmineraler inte trädde i kraft förrän den 1 januari 2021 ingår den inte i brittisk bibehållen EU-rätt.
Men enligt protokollet om Nordirland fortsätter EU-rätt att gälla i Nordirland, så förordningen om konfliktmineraler gäller för import (över ett visst tröskelvärde som är definierat i förordningens bilaga I) av tenn, tantal, volfram (tungsten) och guld (3TG) till Nordirland.
Trots att förordningen inte omfattar importörer i resten av Storbritannien uppmuntrar den brittiska regeringen importörer i Storbritannien att följa OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet, OECD Due Diligence Guidance for Responsible Supply Chains of Minerals from Conflict-Affected and High-Risk Areas, som utgör grunden till EU-förordningen.
Man räknar med att den brittiska regeringen inom en snar framtid föreslår en ny brittisk lagstiftning som i någon form omfattar OECD:s riktlinjer.
Oavsett lagstiftning så är det en bredare ESG-fråga att följa OECD:s riktlinjer. Detta förväntas i allt högre grad av institutionella investerare, icke-statliga organisationer och andra intressenter.
Man bör också ha i åtanke att alla brittiska företag som exporterar 3TG-mineraler till EU måste uppge information om mineralernas ursprung till importören enligt förordningen.
När kommer effekterna av den nya förordningen att märkas?
EU-förordningen trädde i kraft den 1 januari 2021. EU:s medlemsstater förväntas följa upp importörer och genomdriva förordningen från detta datum.
Men med tanke på den börda som åligger tullmyndigheter i EU:s medlemsstater (som omfattar kontroll av importtullar, handelspolitiska skyddsåtgärder, produktsäkerhetsstandarder och miljöfrågor) kanske det inte är högsta prioritet att genomdriva förordningen om konfliktmineraler.
Det blir upp till politiker och allmänheten att se till att den genomdrivs effektivt.
Dessutom finns det skillnader i hur olika medlemsstater genomdriver förordningen.
Det kan därför ta ett tag innan man ser några sammanhängande effekter av förordningen, men det innebär inte att importörer ska vänta med att följa den.
Vilka branscher påverkas mest av förordningen?
Alla branscher som importerar 3TG-mineraler (malm) eller metaller i råmaterialform påverkas direkt av förordningen (beroende på importtrösklar för individuella importörer). Framför allt påverkas raffinaderier, återförsäljare och olika mellanhänder i leverantörskedjor som är verksamma i EU.
Även vissa slutanvändare påverkas direkt, som exempelvis smyckebranschen i den mån man importerar guld.
I förordningens bilaga I anges KN-nummer för de mineraler och metaller som omfattas. Här anges även tröskelkvantiteter för import då kraven inte gäller om importen är lägre. Tröskelvärdena säkerställer att runt 95 procent av 3TG-importen till EU omfattas av förordningens krav.
Indirekt kommer den största påverkan sannolikt att vara för tillverkare som använder 3TG i sina produkter. För dessa kan störningar uppstå i leverantörskedjan om leverantörerna måste ändra inköpsmetoder på grund av förordningen.
Vad gäller för import av förädlade eller färdiga produkter som innehåller 3TG?
Detta är ett område där förordningen inte är helt tydlig. Vid vilket tillfälle i senare led en mineral eller metall i stället blir en produkt är öppet för tolkning och beror på i vilken utsträckning mineralen har förädlats.
När det inte längre är en fråga om själva mineralerna eller metallerna gäller inte längre förordningens definition av 3TG-importör och därmed gäller inte kraven.
Till exempel kan en mobiltelefon innehålla 3TG-metaller, men den skulle inte utlösa krav på att lämna uppgifter om metallerna eftersom dessa inte är avsedda för fri omsättning inom EU.
Generellt sett bör importörer vara försiktiga. Vid minsta tvekan är det bättre att visa tillbörlig aktsamhet än att försöka undvika ansvar.
Detta är särskilt viktigt eftersom man kan räkna med att EU med tiden utökar kraven på tillbörlig aktsamhet inom leverantörskedjan.
Vad är RMI och varför är det relevant för förordningen om konfliktmineraler?
RMI står för Responsible Minerals Initiative. RMI har tagit fram en kostnadsfri, standardiserad rapporteringsmall, Conflict Minerals Reporting Template (CMRT), som kan användas av leverantörer för att underlätta överföring av information om mineralens ursprungsland genom leverantörskedjan via smältverk och raffinaderier.
Mallen gör det också lättare att identifiera nya smältverk och raffinaderier som potentiellt ska genomgå en revision via RMI:s Responsible Minerals Assurance Process (RMAP) som är ett certifieringsprogram för efterlevnad.
Trots att RMI:s verktyg är användbara och används av många stora tillverkningsföretag finns det inget som hindrar skrupelfria leverantörer från att påstå att de är RMI/RMAP-certifierade på sin webbplats fast de inte är det.
Importörer bör därför kontrollera namnet på leverantörer som påstår att de är certifierade gentemot RMI:s lista på smältverk och raffinaderier (Conformant Smelter & Refiner Lists).
Omfattas slutanvändarna av de 3TG-mineraler som importerats till EU:s medlemsstater av förordningen?
Det finns inget krav på att inköpare av importerade 3TG ska visa någon specifik tillbörlig aktsamhet om de inte importerar mineralerna/metallerna direkt.
Förordningen är utformad för att uppmuntra till mer information om leverantörskedjan och göra det möjligt för användare i senare led att fatta informerade beslut om inköp baserat på varifrån råmaterialen kommer.
Hur jämförbara är lagarna om ansvarsfull upphandling som finns i EU, USA och Kina?
De tre viktigaste lagarna om konfliktmineraler som finns idag är Dodd Frank-lagen i USA, EU:s förordning om konfliktmineraler samt Kinas standard för konfliktmineraler.
Lagarna överlappar till viss del eftersom alla i viss utsträckning bygger på OECD-riktlinjerna.
Men i motsats till Dodd Frank-lagen i USA, som sedan 2010 har krävt att alla börsbolag som står under tillsyn av SEC (den amerikanska finansiella tillsynsmyndigheten) årligen ska redovisa användning av mineraler från den demokratiska republiken Kongo och omkringliggande länder (området kring de stora sjöarna) i sina leverantörskedjor, så fokuserar EU-lagen endast på 3TG.
Å andra sidan är EU:s förordning om konfliktmineraler mer omfattande än Dodd Frank eftersom den täcker alla ursprungsländer som kan påverkas av konflikter och gäller alla verksamheter som importerar över en viss volym till EU (se bilaga I i förordningen).
Varken EU-förordningen eller den kinesiska standarden omfattar för närvarande kobolt, men man diskuterar en potentiell utökning av EU-förordningen till att omfatta 3TG+C.
Är det tillräcklig tillbörlig aktsamhet att be om en redogörelse och en granskad aktivitetsplan?
Det kan vara tillräckligt, men det beror på relationen med leverantören och vilket förtroende ni har för deras inköpsmetoder.
I de flesta fall bör kunder be om att få se styrkande underlag, som leverantörers transaktionsposter i tidigare led, för att vara säkra på att redovisning och aktivitetsplan återspeglar faktiska inköpsmetoder.
Leverantörskedjor är ofta mycket mer komplicerade än vad importörer tror, särskilt eftersom många använder flera mellanhänder eller nätverk med små leverantörer för att klara av toppar och dalar i efterfrågan.
Många leverantörer tillhandahåller transparent och korrekt information, men det är inte alltid så. Importörer bör gå minst ett steg bortom sina leverantörer för att vara på den säkra sidan.
Vissa leverantörer har väl fungerande metoder som innebär att man kan lita på tidigare leverantörskedjas integritet, eftersom åtgärderna de har infört för att övervaka och för att visa tillbörlig aktsamhet har lyckats identifiera problem.
Att använda RMI:s resurser är ett sätt att få information utan att lägga för stor börda på leverantören och kan tillsammans med andra relativt enkla riskreduceringsmetoder ge importörer möjlighet att utveckla en stark metod för riskhantering.
Vad händer om en leverantör inte redovisar en minerals eller metalls ursprung?
Förordningen säger att importören är skyldig att visa nödvändig tillbörlig aktsamhet för att dra korrekta slutsatser.
Förordningen förväntar sig att importörer anpassar sin riskhantering och att de använder sitt inflytande till att påverka inköpsmetoderna och att de vid behov utövar påtryckningar på leverantörer för att öka insynen.
Att hålla sig undan är inget alternativ, så om en leverantör inte kan tillhandahålla information, måste de vara beredda på konsekvenserna – som inkluderar att tillfälligt eller permanent förlora sin handelsrelation med EU-importörer.
Specificerar förordningen vilken nivå av tillbörlig aktsamhet som krävs?
Förordningen lägger fram en process för tillbörlig aktsamhet som bygger på de fem stegen i OECD:s vägledning. Dessa är:
- Inrätta starka förvaltningssystem i företagen.
- Kartlägga och bedöma risker i leveranskedjan.
- Utforma och genomföra en strategi för att hantera identifierade risker.
- Utföra oberoende extern granskning av åtgärder för tillbörlig aktsamhet vid punkter som fastställts i leveranskedjan.
- Rapportera om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan.
Hur importörer ska planera och genomföra dessa steg är öppet för tolkning, men förordningen uppmuntrar företag att anlita externa rådgivare för att säkerställa att processen är effektiv.
Det är viktigt att notera att EU:s förordning om konfliktmineraler inte försöker att uppnå allting själv. Den avser att ge tillverkare och konsumenter möjlighet att utnyttja den insyn som reglerna skapar för att skapa förändring i företags inköpsbeteenden.
Dessa frågor och svar har sammanställts av Laurent Ruessmann, partner med inriktning på konkurrens, regleringar och handel på Fieldfisher Brussels, Jonathan Brooks, chef för gruvdrift och metaller på Fieldfisher London och Adam Whitfield, chef för kvalitetssäkring och revisionsprogram på Achilles Information Ltd.
